Nunneskämt

En bättre värld

- Tror pastorn att jag får träffa min fru i en bättre värld?
- Ja, det tror jag alldeles säkert!
- Men säg pastorn, finns det inte en ännu bättre värld?

Bombaren

Den fanatiska bombaren hade sprängt åtskilliga smällare och skickat oskyldiga till, nåja räkna ut själv. Han hade dock som ett under klarat sig själv undan alla smällar, ända tills han sedan sista gången klåpade med tändningen och det gick som det gick. Rykande, trasig och osande av rök stapplade han upp mot himmelrikets port. Där blev det ju stopp för sankte Per stod i dörren och stoppade denna galning.
- Hur kan du som har haft livet av så många oskyldiga mänskor ens tänka dig att få slippa in i himmelriket.
- Skit, stammade bombaren smått andfådd, inte är jag på väg in dit, men ni har tio minuter på er att evakuera stället!

Mjölk

- Kan man lite på att mjölken verkligen är färsk, undrade prästen i butiken.
- Det kan kyrkoherden lita på. All mjölk nu för tiden är pastöriserad.

Käre John

En dam fick en biskop till bordskavaljer. Hon ville verka beläst och frågade:
- Har biskopen läst Käre John?
- Nej, det har jag faktiskt inte, sa biskopen.
- Inte, det var ju snart tjugo år sedan den kom ut.
- Har damen läst Lukas evangelium?
- Nej, det har jag inte.
- Jaså, det var märkvärdigt. Det skrevs ju för närmre två tusen år sen.

Arbetsvillkor

En ängel och en djävul råkade mötas.
Ängeln frågade:
- Hur har ni det där nere?
- Jo tack, vi jobbar mellan tio och två och tolv har vi en timmes lunch. Och ni där uppe då?
- Vi jobbar från halv sju på morgonen till tio på kvällen med bara fem minuters kafferast.
- Hur kommer det sig?
- Vi har ont om folk!

Julottan

Anna arbetade på en gård som hette Höjden. Det var jul och Anna gick med till julottan. När hon kom hem frågade frun om det hade varit trevligt.
- Jodå, svarade Anna. När jag kom in reste sig alla up och sa:
- O, se Anna i Höjden!

Johannes Döparen

Prästen predikade om Johannes döparen:
- Var skola vi sätta honom? Icke kunna vi sätta honom bland profeterna. Icke kunna vi sätta honom bland apostlarna. Icke kunna vi sätta honom bland evangelisterna. Men var skola vi sätta honom? Var skola vi sätta honom?
Då hördes en röst från en av kyrkbänkarna:
- Sätt honom här, för nu går jag!

Den förlorade sonen

Jesus var ganska ofta ute och vandrade i himlen. En dag fick han se en man som satt i ett hörn och grät. Han tänkte inte mer på det, men dagen efter satt samme man kvar, och han grät fortfarande. Jesus gick då fram till honom och sa:
- Gamle man, detta är himlen. Du kommer att få allt du önskar dig. Varför gråter du då?
- Jo, sa den gamle mannen, i mitt jordeliv var jag snickare och jag miste tidigt min enfödde son och jag skulle så gärna vilje träffa honom, men jag kan inte finna honom...
- Far! utropade Jesus.
Den gamle mannen reste sig och snyftade:
- Pinocchio!

Att sälja sin själ till djävulen

Vid ett hörnbord på nattklubben, satt ett ungt par och diskuterade litteratur.
- Det är en engelsman som har skrivit den, sa han eftersinnande, men jag kan inte för mitt liv komma på vad han heter.
– Hur var historien, frågade hon.
– Jo det var en skald, som satt på ett kafé, och beklagade sig för att hans poesi inte fick någon uppskattning. Han sa att han gärna skulle sälja sin själ till djävulen, för att få komma tillbaka till jorden om hundra år och tillbringa några timmar på ett bibliotek, så han kunde få se hur eftervärlden bedömde honom. När han hade talat till punkt så reste sig en man från ett bord i andra änden av lokalen och kom fram till skaldens bord. Han hade suttit så långt bort att han omöjligen kunde ha hört vad skalden sa.
–Förlåt att jag tränger mig på, sa främlingen. Men det råkar vara så att jag är djävulen. Den där saken skulle nog kunna ordnas.

- Kan du verkligen omöjligt komma ihåg vad det är för författare, sa flickan.
- Nej, jag grubblar mig fördärvad på det. Jag skulle faktiskt nästan vara villig att sälja min själ till djävulen, för att få veta det. När han hade talat färdigt, så reste sig en mager, uniformklädd man, med dyster uppsyn vid ett bord långt bort. Så långt bort, att han omöjligen kunde ha hört vad som sades. Och kom fram till de bägge ungdomarnas bord.
–Förlåt att jag tränger mig på. Historien som ni talar om är ”Enoch Soames av Max Beerbohm.”
- Javisst, utropade den unge mannen förtjust. Så stelnade han plötsligt till, och satt där med vitt uppspärrade ögon.
–Det är alldeles i sin ordning, sa den uniformsklädde hastigt. Jag är vid engelska underrättelseväsendet, och har nyss gått igenom en sex månaders kurs i läppläsning.

Bönhörelse

En man är ute och promenerar på en strand i Kalifornien och funderar över livet när han helt plötsligt utbrister:
- "Herre, uppfyll en önskan åt mig!"
Plötsligt fylls himlen av mörka moln över hans huvud och han hör Gud säga med mörk röst:
- "Eftersom du har försökt att vara mig trogen på - alla sätt, ska jag uppfylla en av dina önskningar."
Mannen säger:
- "Herre, bygg mig en bro till Hawaii så jag kan åka dit när jag vill."
Gud svarade:
- "Din önskan är mycket materialistisk. Tänk dig hur mycket tänkande och arbete det krävs för att den ska gå att bygga. Tänk bara på pelarna som ska gå ända till botten på oceanen! Tänk dig hur mycket betong och stål det skulle gå åt! Jag kan göra det, men det är väldigt svårt för mig att uppfylla dina önskningar om så världsliga ting. Ta dig lite mer tid och tänk ut en annan önskan. En önskan som du tycker skulle ära och glorifiera mig.
Mannen tänkte en lång stund och till slut sade han:
- "Herre, jag har varit gift och skilt mig fyra gånger. Alla mina fruar har sagt att jag är okänslig och inte bryr mig om dem. Jag önskar att jag kunde förstå mig på kvinnor. Jag önskar att jag kunde förstå hur de känner inombords. Jag vill veta hur de tänker när de vägrar prata med mig, varför de gråter och vad de menar när de säger: "ingenting".
Jag vill veta hur man gör en kvinna verkligt lycklig.
Efter ett par minuter sade Gud:
- "Vill du ha två eller fyra filer på den där bron."

Nyttigt med frukt

Två nunnor stod i en fruktaffär.
- Jag skall be att få en banan, sa den ena.
- Köp två, sa den andra, så äter vi en.

Sockertången

Som en välkomnande gest bjöd en äldre präst hem en yngre kollega som nyligen kommit till stiftet. Under middagen kunde den unga prästen inte undgå att lägga märke till vilken ung och attraktiv hushållerska hans äldre kollega hade, och han frågade sig själv om hans värd här stod inför en frestelse som han inte kunde motstå.
Den äldre prästen tycktes kunna läsa hans tankar, för han sa plötsligt:
- Jag anar vad du tänker, men jag kan försäkra dig att min hushållerska och jag lever här sida vid sida högst ärbart och kyskt.
Inget mer sades om saken och middagen avslutades i vänlig stämning.
Någon vecka senare kom hushållerskan in till den äldre prästen i dennes arbetsrum och sa i bekymrad ton:
- Jag kan inte hitta sockertången i silver. Jag har inte sett den sedan ni bjöd er unge kollega på middag. Ni tror väl inte att han kan ha tagit den?
- Nej, det betvivlar jag, svarade prästen. Men jag ska i alla fall skriva till honom och fråga honom om saken.
Så fort hushållerskan lämnat rummet tog han fram ett brevpapper och skrev:
Käre kollega! Jag vill alls inte påstå att ni har tagit min sockertång, och jag säger heller inte att ni inte tog den. Men faktum är att den har saknats ända sedan ni var här på middag.
Några dagar senare kom detta brev med följande svar:
Käre kollega! Jag vill alls inte påstå att ni ligger med er hushållerska, och jag säger heller inta att ni inte gör det. Men faktum är att om ni hade sovit i er egen säng så hade ni vid det här laget hittat sockertången.

Hjälp från ovan

Den ena damen till den andra:
- Nu har Malte och jag varit gifta i över tio år. Ändå har det inte blivit några barn – trots att vi bett vår Herre om hjälp.
Vänninan:
- Du skulle nog försöka be nån annan herre.

Platonisk kärlek

Karls föräldrar var protestanter. Melissas föräldrar var katoliker. Trots detta var Karl och Melissa kvarterets Romeo och Julia, på ett enbart platoniskt sätt givetvis. Men en vacker dag blev naturens kraft dem för stark. Efter att ha klätt av sig i enskildhet vänder sig båda om mot varann, varpå Karl genast utbrister:
- Aldrig kunde jag tro att skillnaden kunde vara så stor på protestanter och katoliker.

Omaka vänner

Direktör Lagerholm skulle spela golf med pastor Halén.
Innan de började kom de dock överens om, att om inte dirketör Lagerholm tittade ner i backen och svor efter varje slag, så skulle inte pastor Halén titta upp i himlen och säga "Snälla!" för varje.