Nunneskämt

Stalin och Sankte Pär

När Stalin dog nekades han inträde till himlen, trots allt hade han ju tagit livet av över 20 miljoner människor. Stalin kom därför till helvetet istället.
Ett par veckor senare dök det upp ett tiotal smådjävlar vid pärleporten till Himmelriket.
- Vad gör ni här, undrade sankte Pär.
- Stalin härjar i Helvetet nu, och vi är de första flyktingarna därifrån.

Barnuppfostran

Närhelst dina barn är utom kontroll, kan du finna tröst i det faktum att inte ens Guds makt inbegrep hans egna barn. Efter att han hade skapat himmel och jord, skapade han som vi ju alla vet människan, Adam och Eva. Det första han sa till dem var:
– Nej
– Vaddå, nej? svarade Adam.
– Nej, du får inte äta den förbjudna frukten sade Gud.
– Förbjuden frukt? Har vi förbjuden frukt? Eva Vi har förbjuden frukt
– Va? Det har vi väl inte?
– Johoo, det har vi visst det
– Ät inte den frukten sade Gud ånyo.
– Varför inte då då?
– För att jag är er Fader och jag bestämmer sade Gud, och undrade samtidigt varför han inte hade slutat skapa när han hade gjort elefanterna.
Några minuter senare såg Gud att barnen tog en fruktpaus, och han blev arg.
– Sade jag inte till er att ni inte fick äta frukten? frågade Gud.
– Mmmm… mumlade Adam med munnen full.
– Varför gjorde ni det då?
– Vet inte...svarade Eva.
– Det var hon som började skrek Adam.
– Nähää, det var det inte alls det gapade Eva.
– Johoo
– NÄHÄÄ
Nu hade Gud Fadern fått nog av barnen, och bestämde sig för att straffa dem båda. Straffet skulle bli att Adam och Eva skulle få egna barn, därmed skapade Gud ett mönster som står sig än idag. Det finns en liten tröst i den här historien:
Om du med mycket möda och stort besvär har försökt lära dina barn sunt förnuft, försökt ge dem den visdom de behöver i livet, och de ändå inte har tagit till sig något av detta, bli inte nedslagen – om Gud hade såna bekymmer med sina barn, varför skulle du klara av det?

Giftermål i himlen

Birgitta och Joakim hade äntligen bestämt sig: Nu skulle de gifta sig. Nu ville ödet annorlunda och de körde av vägen när de var på väg hemåt en dag. Det bar sig inte bättre än att de hamnade utanför Pärleporten och stod inför Sankte Per. De förklarade situationen för honom och att de skulle gifta sig.
- Finns det någon möjlighet att gifta sig i himlen, undrade de.
- Jaha ni, sa Sankte Per, det vet jag faktiskt inte. Det har aldrig varit aktuellt förr, men jag ska kolla upp saken.
Och sen han sagt åt dem att vänta, öppnade han porten och gick in. Det blev kväll. Det blev natt och morgon, men ingen Sankte Per. Men Birgitta och Joakim hade ju inte bråttom. När de väntat i två veckor sa Birgitta:
- Joakim… Jag har tänkt på en sak: Vad händer om inte det här funkar?
- Hmmm. Vi får fråga Sankte Per om det när han kommer tillbaka. Efter ytterligare en vecka öppnades porten och Sankte Per kom ut:
- Nu har jag kollat om ni kan gifta er i himlen och det ska gå bra.
- Vad bra, utbrast Joakim. Men vi har en fråga till:
- Om vi nu inte trivs ihop, fortsatte Birgitta, har vi i så fall någon möjlighet att ta ut skilsmässa?
Sankte Per kastade ner sin loggbok på marken och sa en del ord som man inte tror att han kan säga.
- Oj då. Vad tar det åt dig, undrade Joakim.
- Alltså, det tog mig tre veckor att hitta en präst. Hur lång tid tror ni det skulle ta för mig att få tag i en advokat?

Präst på hembesök

Bonden var ute och matade djuren i hönsgården när plötsligt tuppen satte något i halsen och gav konstiga ljud ifrån sig. Bonden insåg att om han inte gjorde något snabbt skulle tuppen kvävas. Han sprang fram och grabbade tag i tuppen, men visste inte riktigt vad han skulle göra åt problemet.
Då kom bondmoran rusande. Hon vände tuppstackaren upp och ned och började skaka honom fram och tillbaka. Lilla Stina såg vad som hände från köksfönstret och följde händelseförloppet med stor nyfikenhet.
Plötsligt knackade det på ytterdörren. Eftersom båda föräldrarna var upptagna gick Stina och öppnade. Där ute stod prästen och bad att få tala med hennes mor.
- Det går inte, säger lilla Stina. Mamma hjälper pappa att ruska tuppen och skriker att hon inte ger sig förrän det kommer ut något. Det är så synd om honom och han låter hemskt konstigt. Jag tror att han kommer dö, stackarn...

Kyrkoherden och Britta

Efter konfirmationen träffar kyrkoherden lilla nykonfirmerade Britta och säger vänligt:
- Är lilla Britta lika vit i själen som hon är i kläderna denna dag, så träffas vi säkert i himlen.
Britta som har fått sina konfirmationspresenter och är riktigt nöjd med sig själv, är så smått förtjust i sin konfirmationspräst.
Småleende svarar hon rappt:
- Är kyrkoherden lika styv i byxorna som han är i kragen, så träffas träffas vi bakom Johanssons ladugård om en halvtimma istället.

Nunnan och fiskdammen

Just som klostrets gårdskarl, skulle ta ett uppfriskande morgondopp i fiskdammen kom nunnorna ut från morgonbönen. När de såg den nakne mannen sprang de skrikande in igen.
Alla utom en, som häpet stirrade mellan benen på gårdskarlen.
- Vet du att det här är livets träd, sa gårdskarlen. Kom hit så ska du få känna hur den växer
Men nunnan blev rädd och sprang in.
När hon berättade för abbedissan vad gårdskarlen hade sagt, blev svaret:
- Äsch, du ska inte tro på vad han än säger. Till mig sa han att det var en trumpet, men hur mycket jag än blåste i den så kom det inte ett enda ljud...

Prästen, pastorn och rabbinen

En präst, en pastor och en rabbin ville se vem som var bäst på sitt jobb.
Så de gick ut i skogen allihop, hittade varsin björn och försökte omvända den. Senare möts de igen.
Prästen säger:
- När jag hittade björnen läste jag ur katekesen för honom och skvätte vigvatten på honom. Han har sin första nattvard nästa vecka.
- Jag hittade en björn vid bäcken, sade pastorn, och när jag predikade Guds ord så blev han så betagen att han lät mig döpa honom.
Båda två tittar på rabbinen som ligger på en bår med gips över hela kroppen.
- När jag tänker tillbaka, suckar rabbinen, så skulle jag nog inte ha börjat med omskärelsen.

Kyrkoherden på årlig hälsoundersökning

Den 75-årige pensionerade kyrkoherden var på sin årliga hälsoundersökning. Alla tester kom tillbaka med normala resultat och doktorn gick igenom dem tillsammans med honom.
– Ja du Johan, allt ser bra ut fysiskt. Hur har du det mentalt och känslomässigt? Är du lugn och nöjd med dig själv. Och hur har du det med tron nuförtiden?
– Gud och jag har en väldigt fin relation. Han vet att jag ser dåligt nu för tiden, så han har fixat så att när jag går upp mitt i natten till toaletten så:
Poff – tänds ljuset, och när jag har kissat klart så:
Poff – slocknar det igen.
— Fantastiskt, det låter ju väldigt bra, sa doktorn.
Några dagar senare ringer han till Johans fru:
– Goddag Anna. Johan har verkligt fina värden och verkar må bra på alla sätt. Anledningen till att jag ringer är hans relation till Gud. Är det verkligen sant att när han går upp för att göra sina behov på natten så – Poff – så tänds ljuset på toaletten och när han är klar så – Poff – släcks det igen?
Johans fru suckade:
– Den gamla token. Han har börjat pissa i kylskåpet igen...

Gud och äpplena

Barnen i den katolska lågstadieskolan stod i lunchkön i matsalen.
Främst på bordet stod en skål med äpplen där en nunna satte en lapp med texten:
- Ta bara ETT äpple. Gud tittar på.
Lite längre bort, på den bortre delen av bordet fanns det en skål med chokladkakor.
Ett av barnen hade skrivit en lapp:
- Ta så många chokladkakor du vill. Gud tittar på äpplena.

Pigan i prästgården

Församlingens kyrkoherde hade fått en ny piga till prästgården. Det var en ung, grann kvinna. Kyrkoherden bestämde sej för att visa runt pigan i församlingen. Han bad drängen spänna för hästen för vagnen och de for iväg. Församlingen var stor till ytan och det tog tid. Det fina vädret växlade till regn och kyrkoherden och pigan tog skydd under vagnen.
Åskan började mullra och det blev inte bättre än blixten slog ner i hästen som dog.
Kyrkoherden som nu efter tätheten till pigan börjat få känslorna i olag plockade fram sin mandom och visade den för pigan med orden:
- Den här, min vän, kan skapa liv.
Pigan svarade då:
- Det var ju bra det. Kör in den i röven på hästen då, för jag vill hem.

Nunnan hos doktorn

Mottagningssköterskan hajade till när dörren till läkarmottagningen plötsligt slogs upp och en nunna rusade ut, högröd i ansiktet och med uppspärrade ögon.
- Vad i hela fridens namn tog det åt henne? frågade sköterskan läkaren.
- Tja, jag sa till henne att hon var gravid, sa doktorn.
- Gravid? En nunna? Var hon verkligen det?
- Nejdå, men jag botade i alla fall hennes hicka...

Abedissan

En nunna som skickats ut på stan i ett ärende, råkade bli överraskad av en främling som gav henne lite sex. Hon skyndade tillbaka till klostret, gick till abbedissan och berättade vad som hänt och frågade vad hon skulle ta sig till.
- Du skall sätta dig i din cell och suga på en citron, sa abbedissan strängt.
- Hjälper det verkligen, frågade nunnan förvånad.
- Nej, sa abbedissan surt, men det tar bort det belåtna flinet i ansiktet på dig...

Prästen och piloten

Piloten hade inga problem med att komma in i himmelriket.
Prästen blev däremot otroligt förvånad och förtretad då han stoppades vid pärleporten.
- Men vad nu då? Vad menas med detta, frågade han Sankte Pär. Varför kommer inte jag som är präst in i himlen,när piloten gjorde det?
- Jo, förstår du, svarade Sankte Pär. När du predikade sov hela församlingen, men när han flög satt alla passagerare och bad...

Adam och Eva

Religionsläraren:
- Om Adam och Eva hade stått bland trehundratusen andra människor, hur skulle man kunna skilja dem från de andra?
- Enkelt, Adam och Eva skulle ju vara de som inte har några navlar.

Ärkebiskopen

Ärkebiskopen var ute och åkte tog. Tåget passerade den församling där han börjat som pastorsadjunkt för många år sedan. En gumma stiger på och känner igen ärkebiskopen som den som en gång varit präst i församlingen. I igenkännandets glädje frågar hon:
-Hur står det till med pastorn?
Men så kommer hon på sig själv:
- Men han kanske har blivit kyrkoherde nu?
Ärkebiskopen svarar:
- Det har jag varit men är inte längre.
- Då kanske han har blivit prost till och med?
- Det har jag också varit.
- Säg inte att han har blivit biskop, utbrister gumman.
- Det har jag också varit men är inte längre, svarar ärkebiskopen.
Då suckar gumman:
- Ack ja, den spriten, den spriten...