Advokatvitsar

Restaurangbråk

Apropå slagsmål kan vi väl ta den där om Alfred och Albin som blev åtalade för bråk på en restaurang. Det var Alfred som inför domaren skulle redogöra för vad som hänt:
- Äsch, det var inget. Vi satt och åt på bästa humör, och så började Albin banka mig i huvudet med ett stekfat och då hällde jag på skoj ett glas öl över honom. Då slog han mig i huvudet med en vinflaska, så jag tog min stol och drämde til honom. Det var då han tog bordet och kastade det på mig. Tja...så innan vi visste ordet av, så var vi i slagsmål...

Testamentsvillkor

Gamla tant Agatha hade dött och efterlämnat ett icke oansenligt arv. Släkten samlades och advokaten läser upp testamentet. Han avslutar med:
- ...och testamenterar jag härmed 2,5 miljoner kronor till det barn som föds härnäst inom släkten.
Allmän och pinsam tystnad uppstår, men plötsligt reser sig f d ryttmästare Liljensparre och klappar sin hustru på armen och viskar bestämt:
- Kom nu, Ingrid lilla!

I domstolen

Åklagaren till den anklagade:
- Ni trodde alltså att det var en älg ni sköt på?
- Ja.
- Och när upptäckte ni att det inte var en älg?
- När han började skjuta tillbaka!

Rättslig prövning

Domaren:
- Skyldig eller icke skyldig?
Den anklagade:
- Icke skyldig!
Domaren:
- Har ni suttit i fängelse förut?
Den anklagade:
- Nej, det är faktiskt första gången jag har stulit något!

Advokaternas kamp

Vid en stor lunch fick två advokater tag i varsin ände av ett stort serveringsfat. Skämtsamt drog de åt varsitt håll, vilket gav anledning för en i sällskapet att fråga:
- Vad är det där för några?
- Jo, det är ett par advokater och nu försöker var och en få rätten på sin sida.

Pianostycket

- Jo, advokaten, kan ni skriva i mitt testamente att jag vill ha en pianist som spelar på min begravning?
- Javisst! Är det något speciellt stycke ni vill höra?

Testamente

De anhörig till den avlidne mångmiljonären samlades på advokatkontoret för att höra testametet läsas upp. Det rådde en andaktsfull tystnad då advokaten började läsa:
- Till min brorsdotter Gloria testamenterar jag 7 miljoner och till min brorson Fredrik 11 miljoner. Till min brorson Wilbur, som alltid varit så angelägen att bli nämnd i mitt testamente vill jag gärna säga - Hej, Wilbur!

Punktlighet

Det ska bli rättegång, men en av nämdemännen låter vänta på sig. Till slut kom han och sa urskuldande:
- Ja, ni får ursäkta att jag kommer för sent. Men det är inte mitt fel, vi har fått tillökning i familjen hemma.
Domaren:
- Inte ditt fel? Vems fel är det då?

Otrohet

Fru Andersson till advokaten:
- Jag är helt säker på att min man har en älskarinna och jag vill att advokaten ska ta reda på vem det är.
- Varför tror ni det? Talar han i sömnen?
- Talar? Nej, han ligger i sängen och skrattar så han nästan storknar.
- Då har han ingen älskarinna, kära ni. Han drömmer säkert bara att ni har rymt med någon annan.

Hört på rättegång

Åklagaren till den misstänkte:
- När körde ni hemifrån?
- Klockan ett.
- Men ni kolliderade ju klockan kvart i ett?
- Ja, jag kanske körde lite för fort...

Direktören och sekreteraren

Direktören till sekreteraren:
- Vem har sagt att ni kan bära er åt hur som helst bara för att jag har kysst er ett par gånger?
- Min advokat!

Den pensionerade bilkaparen

En äldre dam i Amerika hade besökt stormarknanden och inhandlat en del varor. Då hon kom ut på parkeringen upptäckte hon att det satt fyra unga män i hennes bil. Hon släppte varukassarna, tog upp sin pistol ur handväskan och skrek så högt hon kunde åt männen att hon hade en pistol och hon visste hur hon skulle använda den om de inte försvann ut ur hennes bil ögonaböj.
De fyra männen väntade inte en sekund utan klev snabbt ut ur bilen och sprang därifrån som om de var skjutna ur en kanon. Damen samlade ihop sina kassar, ställde dem i bilens baksäte och satte sig bakom ratten.
Nu uppträdde ett litet problem med bilnyckeln. Den passade inte. Det visade sig nu att bilen som den äldre damen satt i var identisk med den bil som hon själv ägde, som stod fem parkeringsplatser längre ner.
Hon lastade över kassarna till sin egen bil, och körde iväg till närmsta polisstation.
Konstapeln höll på att krevera av skratt då han fick höra hennes historia, och pekade mot andra änden av disken där fyra, bleka unga män höll på att göra en anmälan om en bilkapning under pistolhot av en gammal dam.
Inga anmälningar gjordes.

Insamling och felparkerare

Kollegan till en lapplisa som dött gjorde en insamling för att hjälpa hennes anhöriga, och alla bidrog med 10 kr. Även en av stadens köpmän som ofta åkt fast för felparkering fick en förfrågan om ett bidrag. Till allas förvåning drog han fram en hel hundralapp. Insamlarna förklarade att de inte kunde växla, men fick svaret:
- Det gör inget. Behåll resten och begrav fyra lapplisor till!

En sann historia...

Barnavårdsnämnden i kommunen hade sammanträde. Ordföranden hade haft mycket arbete den sista tiden och hade flera dagars skäggstubb på hakan.
En kvinnlig ledamot av nämnden, långt ifrån skön att skåda, kom ihop sig med ordföranden och sade:
- Kan han komma till ett sammanträde med ett sånt där ansikte, bör han inte ens ha rätt att yttra sig.
Ordföranden replikerade blixtsnabbt:
- Om alla kvinnor såg ut som ni skulle vi inte behöva några barnavårdnämnder i det här landet.

Vittna i rätten

- Varför har du målat ena sidan av din bil blå och den andra sidan röd?
- Jag tycker att det är en strålande ide! Du skulle bara hört vittnena när de sa emot varandra, då jag råkade krocka i vintras...