|
Lucrezia Borgia satt vid sin man dödsbädd och höll honom i handen medan tårarna strömmade nerför hennes kinder.
Plötsligt särade hennes man på de bleka läpparna och viskade:
- Älskling, jag måste få bekäna en sak för dig.
- Schh, min käre, sa Lucrezia. Försök i stället vara tyst och vila.
- Men jag måste verkligen få berätta det här för dig, insisterade han med svag röst.
- Du behöver inte säga något, sa Lucrezia snyftande. Det är inte alls nödvändigt.
- Jo det är det. För annars kan jag inte dö i frid. Jag måste få bekänna för dig, Lucrezia, att jag har varit otrogen mot dig.
Lucrezia Borgia klappade sin man på handen och sa:
- Bekymra dig inte om det nu. Jag har vetat det länge. Annars hade jag väl inte behövt förgifta dig?
|
