En illa tilltygad riddare återvände till slottet efter en hård batalj. Han såg bedrövlig ut. Rustningen var bucklig, hjälmen satt på sned, hans ansikte var blodigt, hästen haltade och själv hängde han som en hösäck i sadeln. Slottsherren såg honom komma och gick ut och tog emot honom. - Vad har hänt, bäste riddare? undrade han. Riddaren rätade upp sig så gott han kunde och svarade: - Jag har arbetat redligt i ers nåds tjänst och plundrat alla era fiende i väster. - Vafalls röt den förvånade slottsherren, jag har väl aldrig haft några fiender i väster. Riddaren suckade tungt: - Men nu har ni det...
|