|
Den preussiske 1700-talsmonarken Fredrik den store ville som den upplyste härskare han tyckte sig vara, en gång besöka ett av fängelserna i Berlin för att undersöka fångarnas villkor där. Han eskorterades genom fängelset och stannade då och då framför någon fånge för att förhöra sig om varför denne befann sig i denna eländiga miljö. Alla fångar han talade med föll på knä och bedyrade sin oskuld och försäkrade att de fallit offer för olyckliga omständigheter eller rena ränksmiderier. Men en av fångarna föll inte på knä då kungen närmade sig och väckte därmed monarkens nyfikenhet.
- Du där, sa han och såg på fången.
- Ja, ers majestät?
- Vad har du gjort för att hamna här?
- Jag är dömd för stråtröveri, ers majestät.
- Och du erkänner att du gjort dig skyldig till det brottet?
- Absolut, ers majestät, svarade fången. Jag förtjänar verkligen mitt straff.
Fredrik den store vände sig nu mot en av fängelsevakterna och sa skarpt:
- Släpp genast den här mannen fri. Han ska inte få vistas här inne och föregå med dåligt exempel och förstöra moralen hos alla de fina, oskuldsfulla människor som bebor dessa fängelsehålor!
|
