|
En gång under det kalla kriget befann sig den sovjetiske utrikesministern Molotov i Washington för att leda nedrusningsförhandlingar med amerikanerna. I ett känsligt skede av samtalen talade han med Stalin i telefon och en ung reporter hörde hur Molotov hela tiden sa:
- Ja, kamrat Stalin. Javisst, kamrat Stalin.
Men plötsligt stelnade Molov, ställde sig rak i ryggen och sa med emfas:
- Nej, kamrat Stalin! Absolut inte, kamrat Stalin!
Och lika plötsligt återgick han sedan till att undergivet nästan viska:
- Ja, kamrat Stalin. Javisst, kamrat Stalin.
Häpen över att Molotov på detta vis vågat utmana självaste Stalin, gick den unge reportern fram till utrikesministern sedan denne avslutat samtalet.
- Ursäkta mig, herr utrikesminister, sa reportern försiktigt, men jag kunde inte undgå att höra att ni vid ett tillfälle sa:
- Nej, kamrat Stalin!
Molotov såg kyligt på honom och sa:
- Ja, än sen då?
- Får jag bara fråga, sa reportern, vad det var ni diskuterade just då?
- Ja, det får ni, sa Molotov, Kamrat Stalin frågade mig om det fanns något alls i det han just sagt som jag inte höll med om.
|
