Michelangelo

Året var 1485 och den då tioårige Michelangelo Buonarroti ägnade mycket tid åt att försöka hålla sig undan sin far. Denne arbetade inom statsförvalningen i Florens och förväntade sig att sonen skulle följa i hans fotspår.
Den unge Michelangelo var dock inte särskilt intresserad av att en vacker dag få anställning som byråkrat. Han uppfattade redan sig själv som konstnär. Hans mor gladde sig åt hans ambitioner och tog ofta hans parti gentemot maken.
En dag kom signor Buonarroti hem och fann som vanligt sonen dagdrömmande på sin säng. Han beklagade sig upprört inför sin hustru och de hade ännu ett av sina otaliga gräl om pojkens framtid.
Sedan de munhuggits en stund gav fadern upp, och medan han stormade ut ur rummet fräste han:
- Hur i herrans namn ska den där pojken någonsinn lyckas med någonting här i livet om han bara ligger på rygg och tittar upp i taket!