|
En bonde höll som bäst på att hjälpa en av sina kor att kalva när han fick se sin lille son stå bara några meter bort och med stora ögon iaktta det hela.
Bonden insåg att det nu nog var bäst att förklara ett och annat vad gällde blommor och bin för den lille, så när kalvningen var avklarad gick han fram till sin son i avsikt att låta denne få ställa de oundviliga frågorna som det var hans faderliga plikt att svara på.
- Är det något du vill fråga, så är det bara att göra det, sa han så otvunget som möjligt och såg på sin son.
- Jag skulle gärna vilja veta, sa den lille, fortfarande lika storögd, hur fort den där kalven sprang när den träffade kon?
|
