|
Jesus hängde på korset och Petrus och de andra lärjungarna kunde bara i vanmakt och förtvivlan stå nedanför och se på. Plötlsigt ropade Jesus med svag röst:
- Petrus...Petrus...Petrus...
Petrus kastade sig framåt och började klätttra uppför kullen mot korset, men en romersk centurion hejdade honom genom att hugga av hans högra arm med ett svärd, och Petrus vacklade tillbaka nedför kullen med blodet rinnande från armstumpen.
En liten stund senare ropade Jesus på nytt:
- Petrus...Petrus...Petrus...
Petrus försökte på nytt nå fram till korset, men centurionen hög av hans andra arm, och Petrus snubblade nerför kullen.
Men det dröjde inte länge förrän Jesus återigen ropade:
- Petrus...Petrus...Petrus...
Petrus gjorde ännu ett desperat försök att komma nära Jesus, men centurionen var obeveklig och högg av hans högra ben, och Petrus ramlade nedför kulen.
Knappt hade han lyckats resa sig på sitt enda ben förrän Jesus ropade:
- Petrus...Petrus...Petrus...
Petrus började målmedvetet hoppa i riktning mot sin herre, men än en gång stod centurionen i vägen och högg nu av honom det vänstra benet, och Petrus rullade nedför kullen.
Men återigen hördes Jesus ropa:
- Petrus...Petrus...Petrus...
Och fastän han nu hade varken armar eller ben, lyckades Petrus åla sig i rikning mot den korsfäste, och vid anblicken av detta bevis på fullständig hängivenhet veknade centurionen och lät Petrus kämpa sig hela vägen uppför kullen. Till slut låg han i fruktansvärda smärtor nedanför korset och såg upp på Jesus.
- Ja, herre, flämtade han. Vad är det?
Jesus sa:
- Petrus...Petrus...Petrus...jag kan se ditt hus härifrån.
|
