Två sjömän och en getabock led skeppsbrott, men räddade sig upp på en flotte, där det också fanns en tunna. För att avreagera sig gjorde männen varsitt hål i tunnan, och även ett åt getabocken. Så småningom var tunnan full, och de pluggade igen hålen och kastade den i havet. Efter en tid flöt tunnan i land vid ett nunnekloster. Heligt vatten, heligt vatten skrek nunnorna när de öppnade tunnan, och för att få del av vattnets kraft badade de och tvättade sig i det. Så blev tre av de yngre nunnorna med barn, och födde varsin son. När pojkarna lärt sig prata frågade abbedissan dem: - Och vad heter ni, små pojkar? - Jag heter Anders, svarade den förste. - Jag heter Kalle, svarade den andre. - Och jag heter Bäääärtil, svarade den tredje.
|