Norrmännen och Svenskarna låg i krig med varandra då en Svensk kläckte en idé. Han ropade så högt han kunde ett vanligt norskt efternamn, - Johansen! En norsk reste sig och sa, - Det är ja, och han blev genast skjuten. Svensken ropade igen, - Michelsen! Varpå en annan norsk reste på sig och sade, - Det är ja, och han blev också skjuten. En lite mindre dum norrman tänkte att han också skulle göra likadant, så han ropade för full hals, - Svensson! Varpå man hörde, - Vem är det som ropar? Norrmannen reste sig och svarade, - Det är ja!
|