|
Johan ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig stövlarna innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen ta i för att ta på stövlarna. När de väl är på plats säger Johan:
– De sitter på fel fot.
Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Johan säger, stövlarna sitter faktiskt fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar sen om för att få dem på rätt fot. Till slut är de på plats.
Då säger Johan:
– Det är inte mina stövlar.
Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Johan som tittar på henne med fiskblick.
- Ok, säger hon, vi tar väl av dem då.
Och så sätter hon igång med samma procedur som tidigare.
- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.
Johan svarar då:
– Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem.
Fröken börjar storgråta men bestämmer att hon ska hjälpa Johan på med stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Johan, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:
- Var är dina vantar?
- Jag la dom i stövlarna.
|
