|
Som en välkomnande gest bjöd en äldre präst hem en yngre kollega som nyligen kommit till stiftet. Under middagen kunde den unga prästen inte undgå att lägga märke till vilken ung och attraktiv hushållerska hans äldre kollega hade, och han frågade sig själv om hans värd här stod inför en frestelse som han inte kunde motstå.
Den äldre prästen tycktes kunna läsa hans tankar, för han sa plötsligt:
- Jag anar vad du tänker, men jag kan försäkra dig att min hushållerska och jag lever här sida vid sida högst ärbart och kyskt.
Inget mer sades om saken och middagen avslutades i vänlig stämning.
Någon vecka senare kom hushållerskan in till den äldre prästen i dennes arbetsrum och sa i bekymrad ton:
- Jag kan inte hitta sockertången i silver. Jag har inte sett den sedan ni bjöd er unge kollega på middag. Ni tror väl inte att han kan ha tagit den?
- Nej, det betvivlar jag, svarade prästen. Men jag ska i alla fall skriva till honom och fråga honom om saken.
Så fort hushållerskan lämnat rummet tog han fram ett brevpapper och skrev:
Käre kollega! Jag vill alls inte påstå att ni har tagit min sockertång, och jag säger heller inte att ni inte tog den. Men faktum är att den har saknats ända sedan ni var här på middag.
Några dagar senare kom detta brev med följande svar:
Käre kollega! Jag vill alls inte påstå att ni ligger med er hushållerska, och jag säger heller inta att ni inte gör det. Men faktum är att om ni hade sovit i er egen säng så hade ni vid det här laget hittat sockertången.
|
