|
En gammal man satt på en parkbänk och grät högljutt.
- Vad är det med er? frågade parkvakten.
- Jag är nygift.
- Det är väl inget att gråta över. Är hon gammal, ful och elak?
- Nej, hon är tjugofyra år, vacker och snällast i världen.
- Har hon lurat av er alla era pengar?
- Nej, hon har en egen förmögenhet och spenderar allt på mig. Lagar god mat och jag får älska så mycket jag vill.
- Då måste ni ju vara en lycklig man. Vad sitter ni då här och gråter för?
- Jag hittar inte hem.
|
