Karl Johan Nilsson gjorde lumpen, något som han egentligen inte var så pigg på, och gjorde allt för att smita undan. Men en gång blev det för mycket för hans befäl. Inkallad på kontoret utspelade sig följande konversation: - Nilsson, jag har upptäckt att det finns en lögnare här. Ni fick ju permission för att bevista er systers bröllop? - Ja, kapten. - Jag har av er syster fått veta att hon inte alls gifte sig. - Men, då måste det finnas två lögnare här, sa Nilsson. För jag har nämligen ingen syster.
|