Översten vid regementet i Boden kallade till sig den unge löjtnanten. Översten: - Ni var ute med min dotter i går kväll. Löjtnanten: - Svar Ja Öveste. Översten: - Ni följde henne hem. Löjtnanten: - Det stämmer Överste. Översten: - Ni pinkade i snön utanför vårt hus. Löjtnanten: - ... ähum ... det stämmer också. Trängande naturbehov, Överste. Översten: - Ni pinkade ett mönster... Löjtnanten: - ...ähum, det gjorde jag nog, lite dumt gjort, ungdomligt oförstånd Överste. Översten: - Ni pinkade hennes namn ... Löjtnanten: Det var dumt gjort, jag ber om ursäkt Överste. Översten: - Det skulle jag kunna ursäkta, men INTE att det var HENNES HANDSTIL...
|