|
Det var på den gamla goda tiden när Tage Erlander var populär statsminister och Ernst Wigforss en något mindre populär finansminister. På sina håll var tiderna dock knapra och en äldre dam i Långsele som inte fick det hela att gå ihop, skrev ett brev och bad om bidrag med en hundralapp...
Brevet var adresserat till Vår Herre, och någon på Posten fick den ljusa iden att skicka det till Tage Erlander. En vänlig själ vidarebefordrade brevet till Wigforss, som dock inte hade något utrymme i budgeten för den typen av utgifter. Han tog dock 50 kronor ur egen kassa och skickade till damen.
Två månader senare kom ett nytt brev från samma avsändare till Vår Herre. Hon tackade för bidraget och bad om ytterligare en slant:
- Men skicka dom inte via Wigforss, han lägger beslag på hälften...
|
