Susan och Erik hade varit gifta i sex dagar. Den unga frun känner sej i sjunde himlen och kan inte få nog av kärlekens fröjder. Han däremot tycker att ömheten är ljuvlig i början, men så småningom tycker han att det börjar bli lite väl mycket av de goda. En dag säger Susan med hänsyftning på den kyla hon den senaste tiden kunnat lägga märke till hos sin make: - Oh Erik, vi har bara varit gifta i sex dagar och du älskar mig inte längre!? - Visst älskar jag dig Susan, men till och med Vår Herre vilade sig på den sjunde dagen.
|