Scenen är Berlin. En mörk men skön sommarkväll. Platsen är Kurfurstendamm. Fram mot statyerna och de väldiga fontänerna trippar en ung, söt damfrisör. Vid en av statyerna ser han sitt livs ideal – en enorm muskelknutte i skinnkläder – ung, vacker… Damfrisören kan inte bärga sig utan trippar fram och frågar: - Förlåt att jag besvärar, men har min herre möjligen en tändsticka? Muskelknutten blir tvärarg, knyter näven hotfullt under frisörens haka och väser. - Far åt helvete, innan jag skickar polisen på dig. Stick härifrån innan det händer en olycka. Vår vän damfrisören springer därifrån förskrämt, ilar runt gathörnet, stannar i en portgång; Ett rov för stridiga känslor, tänker: - ”Vad har jag nu ställt till med, tänk om polisen kommer, oh, så pinsamt. Tänk att jag inte kan låta bli…. Som han står där och ångrar sig, känner han en hård knuff på axeln. Han tittar upp och får en ny chock. Där står muskelknutten, som ler och säger: - April, april, jag kan lura dig dit jag vill.
|