|
Bäste Herr Direktör!
Jag har just fått Ert upphetsande brev angående räkningen jag är skyldig Er, där ni påstår att Ni kunde förorsaka problem för mig, eftersom Ni tycker att räkningen skulle betalas för länge sedan, och Ni kunde inte förstå varför det inte var gjort. När ni talar om problem, låt mig få upplysa Er lite.
1990 köpte jag ett sågverk på amortering, 1991 en oxkärra och timmervagn, två hästar, en bössa, en traktor, en roddbåt och två dräktiga kor. 1992 brann sågen och lämnade inte en förbannad sak, utom en hög aska. En av hästarna dog, den andra lånade jag ut till en oäkting, som lät den svälta ihjäl. Sedan gick jag med i Pingstkyrkan.
1993 dog min far, och min bror hängde sig i taklampan. Polisen tog lampan i beslag då det var mordredskap, sedan dess är vardagsrummet mörklagt. En tullare gjorde min dotter på smällen, och jag var tvungen att betala en doktor 800 kronor för att hindra att bastarden blev min släkting.
1994 fick en av mina pojkar påssjuka, som gick ner på honom, och han var tvungen att kastreras för att rädda hans liv. En dag for jag ut och fiskade, båten gick runt och jag förlorade den största gädda jag någonsin sett, och två av mina pojkar drunknade, ingen av dem var den som var kastrerad.
1996 stack min fru med en afrikan, men hon lämnade ett par tvillingar, så jag gifte mig med pigan, för att hålla kostnaden nere. Hon var som en kall potatis, och jag hade problem att få det att gå för henne, så jag gick till doktorn igen och han rådde mig att skapa spänning när det började bli dags för henne. Så jag tog bössan med mig i sängen och när jag tyckte tiden var mogen så stack jag bössan ut genom fönstret och tryckte av. Nå, för att göra en lång historia kort, min fru sket i sängen, jag blev avbruten, och jag sköt den bästa ko jag någonsin ägt.
1998 brann resten av mina byggnader och jag började dricka. Jag upphörde inte med den vanan förrän jag inte hade annat kvar än en vattentät klocka och njurproblem. En tid gjorde jag inte annat än drog min klocka och sprang och pinkade. Nästa år tog jag mitt förnuft till fånga och beslöt att göra ett nytt försök, så jag köpte en självbindare, en tröska och en gödselspridare, men en cyklon drog förbi och blåste alltihop in i nästa socken. Min fru slog ihop sig med en dammsugsförsäljare, min son torkade sig i ändan med en majskolv som var indränkt med råttgift, och någon bastard sköt testiklarna av min avelstjur.
Nu är jag så fattig, att om det kostade ett öre att skita, så skulle jag vara tvungen att spy. Att försöka få ut pengar av mig vore som att försöka stoppa upp smält smör i ändan på en vildkatt med en strumpsticka, och nu säger Ni att Ni kan förorsaka mig problem. Det enda jag kan säga Er, min Herre. Ni är hjärtligt välkommen att försöka. Hälsningar med önskan om mer och större kredit. Sven Boden, Fd hemmansägare.
|
