|
Det var den gången då Norrmännen och Svenskarna låg i krig med varandra då en Svensk plötsligt fick en idé. Han ropade så högt han kunde ett vanligt norskt efternamn:
- Johansen! varpå en norsk reste sig och sa:
- De e ja! och blev skjuten. Varpå svensken ropade en gång till:
- Michalsen! varpå en annan norsk reste på sig och sade:
- De e ja! och blev skjuten.
Då tänkte en norrman att han också skulle göra likadant så han ropade
för full hals.
- Svensson! varpå man hörde:
- Vem e det som ropar? Varpå han reste sig och sa:
- De e ja!
|
